En scen ur Non Serviams föreställning PAPPA. Regi: Catherine Parment. Skådespelare: Anette Sallmander och Pia Dafne Baeckström Foto: Anastasia Ax
Non Serviam är en ideell kulturförening som grundades 1993 och har sedan dess producerat konstnärliga verk och work-shops. Målsättning har varit att utveckla multidisciplinära konstnärliga processer och att nå ut publikt med nyskapande idéer och formspråk.
Vi har särskilt ägnat oss åt tillitsfulla gruppdynamiska processer med mål att inspirera barn, ungdomar, organisationer och företag att analysera arbetsordning och organisation för att kunna förstå och applicera demokratiska processer i arbete och lärande.
Scen ur föreställningen Grodan och Kärleken. Regi Reuben Sallmander. Skådespelare Conny Vakare och Anette Sallmander
I vårt första barnprojekt var antirasism budskapet i föreställningen Grodan och kärleken, regi Reuben Sallmander. Dansföreställningen KÄRLEK fokuserade på förgänglighet. En mandala av 1000 rosor producerades under föreställningen, konceptet Anette Sallmander, koreografi Susanne Jaresand.
Då mandalan var klar upplöste sex gigantiska industrifläktar formen – mandalan och dansen fortsatte i ett regn av röda blad.
Scen ur dansföreställningen KÄRLEK, koreografi Susanne Jaresand, dansare Anette Sallmander. Foto Brita Olsson
Föreställningen var en hyllning till kärleken och biljetterna fria då vi ansåg att det inte skulle gå att köpa kärlek. Kärlek var en gåva från föreningen till publiken.
Scen ur föreställningen PAPPA, regi Catherine Parment. Sådespelare: Chriss Floderer, Caroline Rauf, Aja Rodas,Lolo Elwin, Anette Sallmander och Pia Dafne Baekström. Foto Anastasia Ax
Föreställningarna; Pappa, en föreställning om män av och med 8 kvinnor, Mamma, ett drama av och med 8 döttrar, samt Syskon Kärlek blev en svit av föreställningar som fokuserade på familjen. Med Gestaltterapi som metod togs djupt personliga berättelser fram, de visade sig samtidigt var högst allmängiltiga, föreställningarna fick starkt publik genklang.
De gruppdynamiska processerna inbegrep regissörer, scenografer, dj:s, skådespelerskor, mimare och dansare bestående av Catherine Parment, Aja Rodas, Lolo Elvin, Pia Dafne Baekstöm, Christine Floderer, Caroline Rauf, Inga Ålenius, Sandra Medina, Anette Sallmander och Daniella Evrén.
Scen ur PAPPA föreställningen: Christine Floderer, Caroline Rauf, Lolo Elwin, Pia Dafne Baektröm, Anette Sallmander och Aja Rodas. Foto Anastasia Ax
I projektet Identitet – Living Room 2008 behandlades Israel-Palestina konflikten. Även här fördjupade vi oss i demokratiprocesser. Manuset Living Room skrevs av Anette Sallmander och Lena Einhorn och blev som föreställning en fredsprocess i mikroformat.
Scen ur föreställningen Living Room. Regi Lena Einhorn. Skådespelare Mina Azarian och Anette Sallmander. Foto Tina Axelsson
2011-2017 producerades en rad work-shops och lecture performances om SKAM som formgavs utifrån säga formgavs för den speciella gruppen/ publiken / beställaren av föreställningen Självbilder producerats för.
Scen ur förställningen Självbilder av och med Anette Sallmander, skapat i relation till hennes Master på Stockholm University of Arts DOCH.
2018 Gjorde Anette Sallmander och Anna Wallander en bearbetning av Strindbergs Röda Rummet på Strindbergs Intima Teater under handledning av Anna Petterson. Romanen Röda Rummet handlar om unga människors tillblivelse. Deras moraliska dilemman och kamp mot makten; hyckleri, korruption och svågerpolitik.
Pjäsen blev liksom romanen politisk och gav möjligheter att diskutera hur en tar sig an en historisk text. Hur vi kan använda litteratur till att lära oss vår nutidshistoria? Hur vi kan läsa dåtidens författare som skrev utifrån sin samtids värderingar? Ska vi sluta läsa böcker med stötande rasistiska, antisemitiska, kvinnofientliga passager?
Eller ska vi läsa dem för att förstå hur ideologiska aspekter och konsekvenser fortfarande lever kvar? Kan den historiska texten bli ett verktyg för att kunna rannsaka vår egen tid? Vilka ideologier lyfter vi fram idag som kan få konsekvenser för framtida generationer?
Röda Rummet handlar om den unga människans väg in i vuxenvärlden, en väg som kantas av moraliska och etiska dilemman. Pjäsen tar sitt avstamp i mitt eget möte med Strindbergs roman, i ett klassrum på Kungsholmens Gymnasium 1979, hundra år efter att romanen publicerades.
En ovanligt initierad vikarie i svenska presenterar boken för en gymnasieklass på Kungsholmens Gymnasium den historiska texten som eleverna till att börja med finner förlegad. Tillsammans låser de trots allt upp gammalmodiga uttryck och hamnar i det allmänmänskliga nuet. Läraren uppmanar eleverna att ta egna initiativ, utmanar deras mod. ”Ni kan bli precis vad ni vill” säger hon.
Skådespelerskan Anette Sallmander som gick i denna klass tvivlade. Men helt oväntat är hon två veckor efter utmaningen med i en teatergrupp och bestämmer sig för att göra teater av Röda Rummet som Gymnasiearbete. I föreställningen Röda Rummet gjorde Anette Sallmander om Strindbergs alter ego Arvid Falk och hans manliga konstnärsvänner i romanen till kvinnor.
Och liksom Strindberg, tar hon sig ett alter ego för att frigöra sitt Röda Rum, ett rum där kvinnor trotsar etablissemanget. Hon blir poet och journalist med en egen politisk kompass, på tvärs med familjens önskningar och värderingar.
Röda Rummet, regi Anna Wallander. Skådespelare Anette Sallmander. Scenograf Sara Kander. Foto Eli Sverlander
2020 sattes föreställningen Wilhelm Edstedt, karolin och man upp i samarbete med Hamn Museum. En cross dressing föreställning om en kvinna som hette Ulrika Stålhammar ﴾1683‐1733﴿ och var officersdottern som förklädde sig till man och tog värvning som soldat under namnet Vilhelm Edstedt.
En scen ur föreställningen Wilhelm Edstedt, karolin och man, Regi Voula Kereklidou
I samband med Wilhelm Edstedts tjänstgöring vid artilleriet i Kalmar, förälskade hen sig i pigan Maria Lönman. Samkönad kärlek, var vid den här tiden ett grovt brott belagt med dödsstraff även att bara att klä sig i kläder förknippade med det motsatta könet var ett brott .
Författare till Monologen Wilhelm Edstedt, Karolin och man är skriven av Therese Söderberg och för regin står Voula Kereklidou.
